söndag 19 mars 2017

Tiden är inne

Tiden är inne

- Mitt barnbarn gör militärtjänst i Israel, sa min vän, vi är alla så stolta.
De kan inte ta till sig mina berättelser. Jag förstår dem. Avståndet mellan att köra en Merkava stridsvagn och att sitta inspärrad i ghettot är gigantiskt. Hur skulle de kunna förstå?

- De måste förstå, sa jag.

- Förstå vad?

- Låt mig återkomma till vad och vad vi, generationerna efter er måste förstå, sa jag. - Det har glömts bort att myntet har två sidor och den andra sidan har fram tills nu skymts av den första sidan, offersidan.

- Jag förstår inte, sa han.

- Låt mig få berätta hur jag tänker, sa jag.

- Ni var överlevande och mycket unga. Era yttre och inre liv var krossade. Era val var att antingen börja om från början, eller att gå in i psykisk sjukdom - eller ta livet av er. Många valde de första alternativen. Många av er försökte gå vidare. De starkaste gjorde detta. En del lyckades bra, andra inte. Men ni gjorde det. Skuggorna jagade er alltid och ni försökte gömma er i från dem genom att bygga nya liv, med familjer, utbildningar och karriärer. Men skuggorna fortsatte att jaga er. Ångesten fanns där och frågorna om varför och vart tog alla vägen och vi måste gå vidare men hur? Men ni var tysta. Ni kämpade i er tystnad. Ingen frågade någonting och ni ville inte belasta era barn - de barn som aldrig skulle ha fötts.

När vi flydde ifrån Egypten för 3000 år sedan så tvingades vi bo 40 år i öknen - 40 år för att komma över slavmentaliteten och få vägledning om hur vi skulle kunna gå vidare. Först efter 40 år klarade vi av att göra just det.

Ni var tysta i 40 år, men sedan var ni mogna - utan vägledning. En del började tala, skriva och skrika ut er förtvivlan. Till er stora förvåning började världen lyssna. De lyssnade och lyssnade och ni blev upprättade av dem som lyssnade på er. Ni talade om Förintelsen och alla såg er som de offer ni faktiskt var.
Israel har inte varit annorlunda. Israel var upptaget med att överleva och att bygga ett nytt land, ett land med stolta judar, inte offer. Många av er åkte dit och ni kämpade tillsammans mot de invaderande araberna 1948, men sedan försvann ni igen och ni var tysta där också, för skuggorna ser likadana ut och de fortsätter att jaga en, var man än bor. Så ni var tysta där också.
Så byggdes Yad vaShem och Auschwitz/Birkenau blev en symbol på mänsklighetens absoluta bottenläge.
Jag var i Israel under Yom haShoa förra året. Det är mäktigt när samhället stannar upp och alla böjer sina huvuden i påminnelse och respekt. Allt detta är er förtjänst.

- Den andra sidan då? Vad menar du?

- Den andra sidan av myntet, sa jag, är den bortglömda men den avgörande och den är fortfarande dold.

- Dold?

- Ja sa jag. Den sidan som berättar om att ni inte bara är överlevande utan även överlevare.

- Ni överlevde den största katastrofen i mänsklighetens historia och ni tog upp den fallna fanan och ni fortsatte. Ni såg till att vår historia fortsätter, ni har visat oss alla att vad som än händer så bygger vi vidare, vi lever vidare. Ni har visat oss, vi som kommer efter er, att ni är enastående i er oböjliga vilja att inte ge upp. Ni är präglade av er historia och ni har berättat den för oss men nu är det upp till oss att lyfta denna sida om hur ni fortsatt till mycket högre nivåer.
Vi måste föra vidare berättelsen om hur ni, liksom när vi reste oss efter uttåget ur Egypten, lyfte denna historia till att bli basen för vår hela existens. Det ni har gjort är på denna nivå. Vi är alla ett resultat av er livsvilja, alla vi som lever i generationerna efter er. Ni måste bli ihågkomna och ni kommer att bli ihågkomna som de viktigaste judarna i vår historia.
Vi måste resa minnesstenar över era hjältedåd, modet och kraften att gå vidare. Vi måste ändra vår inställning till er som offer - för ett sammanhang ni inte rådde över - till de giganter ni alla är, till de överlevare ni alla är - och att vi alla måste se detta och ta till oss detta och låta oss vägledas av detta. Ni kan inte göra det, men vi måste göra det. Vi måste visa och uppmärksamma den andra sidan av myntet - överlevarna och hur ni bar er åt - ni, de ensamma och övergivna av oss som inte förstod bättre. Men nu är tiden inne - nu är det dags att få våra barn och barnbarn att förstå vidden av den exempellösa kamp ni har fört och fortfarande för.

Vi måste studera och vi måste lära oss av er. Vi måste införliva detta i våra religiösa ceremonier och vi måste lyfta frågan på alla plan - att det egentligen är omöjligt att vara jude i skuggan av Förintelsen - men att ni, ni är beviset på att det faktiskt går och att den bragd ni har åstadkommit är enastående!

Det är den andra sidan av myntet - den som det är vår förbannade och vår heliga plikt att lyfta.

Tiden är inne för det. Tiden är nu.