På Pesach (helg i åminnelse för hur ett slavfolk - det judiska - blev fria) finns en extra stol framtagen kring matbordet. Vid en given tidpunkt får barnen - ofta på darrande ben - gå och öppna dörren som stått på glänt för att se om profeten Elias väntar på att få komma in. Barnen pustar ut. - Tänk om han kom till just vår dörr! Profeten Elias' återkomst är början på den tid när frid och fred kommer att finnas mellan människorna.
Vem var/är Elias? I vår bibel - den hebreiska - i Första konungaboken kapitel 18 beskrivs Elias som var en stor profet utsänd av Abrahams Gud. Den ende Guden som skapat alla människor till sin avbild.Gud som står utanför skapelsen och har den i sin kontroll. Människor som alla har samma värde och är unika. Elias tvingades in i en kamp med guden Baals alla profeter. Baal, en platsbunden Gud som utmanade Elias Gud,
Elias tvingas in kamp där till slut hundratals falska profeter dör. Elias står som segrande.Elas är på toppen. Han har visat sin Guds makt, Han är sin Guds sändebud, Nu skickar drottning Jezebel ett dödshot. Jezebel som har fråntagits all makt och inflytande. Elias blir dock skräckslagen av detta tomma hot och han fylls av ångest flyr till Beer Sheva. Han går ut i öknen och han lägger sig ner och vill dö. En buske ger honom skugga, änglar ger honom mat och dryck. Han beger sig sedan ut på en 40 dagar lång vandring till en grotta. Han lägger sig ner inne i grottan i fosterställning. Gud ställer sig i grottöppningen och säger: - Elias, vad gör du här? Elias berättar om hur vedervärdigt han mår. Elias möter inte Gud i stormen eller i jordbävningen utan i viskningen, i lugnet i bekräftelsen. Han som Gud kallade med namn. Han är inte ett Det för Gud utan ett Du. En människa med sina unika egenskaper- styrka och svagheter. En människa i kris som nu behöver hjälp att återta sin plats.Gud hade tid att vänta. Han lät läkningen ta tid. Elias skulle göra nya underverk när tiden var mogen.
Rabbin Jonathan Sacks hänvisar i sin bok The Great Partnership till Talmud om människans ansvar för sitt liv. "En deprimerad människa sitter i ett fängelse och man kan inte komma ut ur ett fängelse själv. Man behöver hjälp utifrån. När muren är borta återtar människan ansvaret för sitt eget liv".
Så, Elias, den extremt starke, bröts ned av ångest och depression (var han bipolär?), av en fullständigt kraftlös Jezebel. Han får hjälp att komma ur sin önskan att dö och genom omsorg, skugga, mat, vatten, ensamhet, tid och samtal samt det absoluta bemötandet med respekt och bekräftelse, blir han frisk.
Som sjuksköterska i 35 år med många års erfarenhet från BUP och vuxenpsykiatri så har jag en hygglig erfarenhet från sjukvården i Sverige.
Ovan beskrivning är grunden för svensk sjukvård. Inte alltid fungerande.Främst beroende på sjukvårdens hierarkier där fotfolket inte lyssnas till. Vi sjuksköterskor är dock ofta enade i livsuppgiften att upprätta och att ge liv utifrån de förutsättningar som ges oss.
Motsatsen är en människosyn som Sovjetunionen och det kommunistiska partiets stod för. Det fanns bara finns en åsikt och den var den sanna och det var partiets syn. Om man hade en annan åsikt måste man vara sjuk och sjuka människor spärrade man in på mentalsjukhus.
Sovjetstatens människosyn är vedervärdig och den totala motsatsen till vårt samhälle där rätten till en egen åsikt, rätten att få uttrycka den är grundlagsskyddad. Att använda en sig av Sovjetstatens människosyn ger kalla kårar.När Ann Heberlein berättar i en debattartikel i Expressen om hur hon betecknas som psykiskt sjuk då
hennes åsikter inte stämmer överens med det politisk korrekta, blir jag
skräckslagen.
"Att ha en kronisk diagnos betyder inte att man är kroniskt sjuk", skriver Ann Heberlein. Bara så bra och så rätt. Vi alla med våra kroniska diagnoser håller med.
Finns fortfarande den sovjetiska människosynen kvar hos vänstern?
Finns det verkligen politiskt aktiva inom Landstinget - och en som dessutom är psykiatrisköterska - som på fullt allvar ställer diagnoser på internet och uppmanar till sjukhusvård på grund av en åsikt som avviker från den "rätta"?
Ja - enligt skärmdump av Ann Heberlein på sitt debattinlägg i Expressen är det så.
Vänstern i Sverige har mycket att fundera över!'
Hur stort bagage bär de med sig från tiden då V var VPK ( vänsterpartiet kommunisterna) som stod Sovjetstaten nära ? Namnet de bar ända fram till Sovjetstatens och dess kommunistpartis kollaps.
Slutligen som ett tips till de politiker som mot alla odds inte skyller ifrån sig. Vi människor är alla ofullständiga och gör fel men vi har fått förmågan att ändra oss och att ta ansvar för de misstag vi gör.
Det ger respekt!
Så ett litet tips: Ånger går i fyra steg:
1. Jag har gjort fel,
2. Jag ångrar mig,
3. Jag kommer aldrig att göra om mitt misstag,
4. Jag ber den jag kränkt om ursäkt.
Alla fyra steg - annars är det inte trovärdigt.
För detta krävs den människosyn som vården av Elias visar.
Vad gäller dig, Ann Heberlein, så håller jag med dig i en hel del av dina åsikter.
Du är modig!
Du står för dina åsikter.
Det blir nog ett kryss i rutan för personval till hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar